Familj

Jag har en ganska liten familj som består av min Pappa, mina 2 bröder, vår hund och farmor och Emma såklart. Vi står varandra nära och det är en familj full av kärlek för varandra. Men som i alla familjer kan det bli små "friktioner" ibland..

Vissa av oss har en större tendens att "gräla" med varandra.. Vet inte om det beror på att vi är så lika eller vad det egentligen är som orsakar det. Jag och min pappa har en tendens att få varje samtal att sluta i ett gräl. Jag hatar det för det finns ingen människa i världen som betyder mer för mig än min pappa. Vi är rätt lika jag och pappa, vi har båda svårt att erkänna när vi har fel och vi är precis lika envisa vad det än gäller. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att vi ska kunna få en mer öppen relation då både han och jag har problem med att prata om "känslotjaffs" osv..

Min ena bror var det lite så med när vi var små och bodde under samma tak, mycket grälande då vi var som hund och katt. Men såfort vi fick lite distans från varandra så började relationen att bli bättre och bättre, och aldrig har den varit så bra som den är nu.
Den älsdsta storebroren har jag vad jag kan minnas aldrig haft några större problem med, kanske pga att det är lite fler år mellan oss.. ? Båda mina bröder är mina idoler och jag ser upp till dem och älskar dem mer än livet själv! Och även fast jag sååå gärna ville ha en syster när jag var liten så är jag väldigt nöjd med de syskon jag har då jag har vunnit JACKPOT i syskon lotteriet!

Var rädd om er familj, det finns bara ett exemplar!