lämna det bakomflutna före dig?

Vissa minnen håller sig lika skarpa som den dag de blev till medans andra sakta börjar tunnas ut, vi har alla olika hjälpmedel för att behålla de lyckliga minnena. Alltifrån foton till videor använder vi oss av.

När vi var små så fick videokameran arbeta mycket, vilket ledde till att vi har väldigt mycket dokumenterat från vår barndom. Det är födelsedagskalas, dop, BB-besök, Jular och andra helt vardagliga saker som tack vare mammas och pappas (oftast var det nog pappa som stod bakom kameran) initiativ är fångat på film. Tekniken är inte felfri och den ändras ständigt, detta gör att våra videoband snart blir alldeles värdelösa. Om det inte är så att de förstörts av att bara ligga sparade i någon låda så kommer väl allas VHS aparater gå isönder vilket gör att vi inte kan njuta av dem.

Alltså var det bestämt att de skulle lämnas in och göras om till DVD format, nu hoppas jag bara att det inte är försent och att det blir gjort innan de är totalförstörda. Vissa saker eller personer tar vi lätt förgivet. Vår barndom är snabbt överstökad och vi växer upp och tar förgivet att bevisen för att vi en gång varit oskuldsfulla barn alltid ska finnas där. Men saker och ting ändrar sig snabbt, och eftersom världen är så föränderlig så tror jag itne vi har rätt att ta något förgivet.. eller någon för den delen.

Jag hoppas verkligen att banden inte är förstörda så att jag får chansen att kunna se tillbaka till en tid i livet som jag saknar. Efter att mamma dog så blir det också den enda möjligheten för mig att se henne och höra hennes röst igen.. och att ha möjligheten att gå tillbaka i tiden, (trots att det bara är på film) betyder oändligt mycket för mig, det är inte något jag är redo att ge upp än.. det kommer jag nog aldrig vara. För hur vuxna, självständiga eller hårda vi blir så kommer vi alltid på en viss nivå vara barn, och hur gamla vi än blir så behöver vi alla en sorts "snuttefilt".. Det "förflutna" råkar vara min