Stress och besvikelse

Jag tycker det är så skönt att komma ner och träffa lite familj och vänner nere i skåne lite när jag inte gjort det på ett tag, och jag kan komma på mig självmed att längta ner riktigt ordentligt. Fast en del av mig börjar bli rätt trött på det här stressandet som det innebär att bara åka ner över en helg eller en vecka. Att det ska bli en sånn uppgift att hinna träffa alla och ge alla ungefär lika mycket tid.. Man åker ner för att samla lite kraft från familjeumgänge osv. men det slutar med att man när man kommer hem igen (oftast nattetid) känner sig tröttare än någonsin..

För det mesta brukar jag tycka att det är värt besväret att träffa alla, men denna gången har det kännts lite trist faktiskt. Har träffat farmor (där jag sitter och funderar genom bloggen at the moment) och pappa. Sen idag var jag en liten runda i stan med Lelle och hennes pojkvän. Nu har jag bara en hel dag kvar här, imorgon (tisdag) sedan bär det av till Örebro igen på onsdag vid 13 tiden. Det känns som om det är en del som blir missat. Skulle vilja träffa pappa lite mer när jag är nere men det blir svårt att ta sig fram och tillbaka till Lödde utan körkort/bil. Så allt kräver mer planering och möjligheten att åka fram och tillbaka är ju itne den största..
Tänkte träffa Mia idag och imorgon men det verkar inte bli av tyvärr så frågan är om vi hinner ses alls denna gången, det kanske inte blir förrns till sommarn :(

Men men.. allt kan ju inte alltid bli vad man hoppats på. Får lite extra tid att spendera med pappa. Nästa gång jag kommer ner hinner jag nog itne träffa någon alls.. då blir det bara att hämta vovven för att sitta hundvakt i en vecka medans Pappa med sambo och farmor åker till puerto rico (ingen avundsjuka här inte, haha) och sedan ner och lämna av henne igen!
Pengarna tillåter nog ingen anna resa hit ner förrns till sommarn så...

Nu blir det sömn, Godnatt.